ah och dop
Nu ska vi se hur det går och blogga med en liten joxon i knät...han tycker att det är så himla roligt med alla knappar och sladdar som tillhör datorn;-)
j har inte börjat prata än, det är nästan den vanligaste frågan vi får nu. han säger mamma, pappa, mjao och slut och kan även lägga till ett liltet tittut ibland. Vi väntar med spänning på att han ska börja prata lite då det är ganska frustrerande att höra "ah" hela dagarna och försöka räkna ut vad han menar. Han förstår oss dock otroligt bra.
Den 7:e augusti var det dop för lilla J. Han hade en Kinakostym på sig och var riktigt söt:-) Dopet gick bra....han blev lite konfunderad att det inte var vatten i dopfunten, men när han själv sen fick hälla i vatten blev han lycklig och skvätte allt vad han orkade;-) Han vinkade till alla som kommit och tittat och han tittade sååå snällt på sin gudfar som hade kex till honom. I det stora hela gick det såå bra och inte ett öga var torrt.
Nästa vecka börjar jag att jobba och det ska bli så skönt. Vet inte riktigt vad jag ska göra på dagarna hemma, men på nått lustigt sätt rinner det på rätt bra ändå. Idag ska jag iaf gå på Askersundsmarke´n och då mina vänner....i sånna lägen är jag himla glad att inte J kan prata...då blir det ju inget tjat om att han vill ha grejjer och så;-)
Hörs snart!!!!
tillbaka
Nu kände jag för att skriva en ny blogg...har saknat den gamla lite. I denna blogg kommer jag skriva om livet som adoptivmamma och livet i stort:-) Jag lovade ju att komma tillbaka och skriva när vi skulle skaffa ett syskon....det lär dröja ett tag men lilla J och jag har gjort en syskonsparbössa som vi lägger ner lite småpengar i ....så vi har börjat planerna:-)
Annars går livet sin gilla gång här. Var en stor omställning att bli förälder och inte alls som jag tänkt mig både på gott och ont...vet ni t.ex att man inte alltid svävar på rosa små moln som förälder....det var en bild jag hade....men jag visste inte att man kunde tycka om ngn så mkt som inte ens är samma kött och blod....men oj vad min lilla J har satt sig i mitt hjärta:-)
Han börjar oxå komma till ro med livet hos oss nu...det kan fortfarande hända att han blir hysteriskt ledsen och får utbrott men det är ju självklart att det blir så då nog han har mkt att bearbeta...och även om dom utbrotten är fruktansvärt jobbiga både fört honom och för oss så är det bara att sitta och vyssja honom och tala om att man finns.
nu blev det visst bytablöja time:-S
Hörs snart!!!!!
