joxonsmamma

Det ligger väl egentligen inte på ett datum att man ska förändra sitt liv utan mer i betraktarens ögon, men årets första dag är ju ett bra startdatum. Jag har lovat mig själv ganska mkt till detta år som kommer, hur jag ska må, vad jag vill ska hända. Jag har lite att se fram emot oxå som jag inte kan skriva här än, men det kommer bli bra...och nej...jag är inte gravid!!!

Jag och T skulle vilja göra massor massor med hus och resa o.s.v. Men vi har kommit på att vår längtan efter syskon är större än allt annat....kruxet är bara att det kostar en hel del med syskon oxå....så 2012 går i sparandets och snålandets år, så vi kan få in några kronor extra för att sedan åka till Kina. Det är vår plan, vi får se hur det går med den...

Jag ser fram emot 2012 och tror det kommer bli ett kanonår!!!!

Ikväll är det J:s första nyårsafton här....skriver och rapporterar hur det varit senare.

Må gott och gott nytt!!!!!!

Morgonen började med att joxon fick titta på lite barn-tv inne hos oss medan föräldrarna vilade ögonen några minuter till. Sen gick T upp... efter en stund ser jag att min lilla J blir lite fundersam, in i rummet kliver nämligen nån i mammas röda morgonrock....en gammal vit nalle som är omsydd till skägg och en tomteluva gjort av en gammal undertröja. Personen som visst kallade sig tomten ( trots denna konstiga mundering) ger ett paket till Joxon...dessutom fick jag och T varsitt oxå. När den konstiga figuren lämnat rummet andas J ut och öppnar paketet som innehöll pussel.

Sen var det frukost dags....då fick vi sitta i "fin rummet" och äta...det tyckte J var mysigt. Sen kom han dessutom på att han och porslintomten på bordet åt samma....nämligen gröt. Men för att vara på den säkra sidan om det verkligen var så, så frågande han sina föräldrar det...ungefär 100 gånger....( sen fortsatte den frågan lika många gånger under kvällen, men då fick mormor svara:-))

Vi åkte och lekte en stund vid en lekpark för att få tiden att gå. Sen kom mormor, morfar och gammelmormor. J blev överlycklig...dom hade ju både paket och MAT!!!! med sig. Till fikat år J massor av mjuk pepparkaka, Sen blev det Kalle Anka....

Först skulle vi ha ner gammelmormor på 88 år nerför vår källartrapp...det gick med hjärtat i halsgropen, när hon väl kom ner tilldelades hon en stol där hon snällt fick sitta till ngn kunde hjälpa henne upp för trappen;-)

J undrade vad som hände och tyckte Kalle va sådär....men när mormor började fixa med maten, då blev allt roligt igen:-)

Under en kaosartad timme med ett hmla springande i trappen, fram fixning av mat, hålla en nästan 3-åring sysselsatt, och försöka skymta en liten blick av Ferdinand så var allt klart inför middagen. Då hade även svärmor och svärfar kommit med deras nya tillskott....en hundvalp, som inte Ture diggade så värst mkt. När vi väl fått in alla katter i sovrummet, alla tagit mat, J druckigt 3 glas julmust...och dessutom älskat att sjunga "Hej tomtegubbar" så karlarna fick snapsa...så tog äntligen julsnapsen slut...trors att ingen tyckte den var god.

Disk och kaffe... Sen skulle tomten komma. Vi tittade i fönstret och det kom någon med lykta utanför...J säger direkt- PAPPA!!! Vi försöker starkt övertyga honom om att det ju är tomten som kommer. Det ringer på dörren och in kommer en gubbe med pappas skor, pappas byxor, stor mage och tomte dräkt, Nalleskägget, STOOORA solglasögon och tomteluva. Tomten låter dock annorlunda än pappa....en stund...sen är det pappas röst oxå... men lite läskigt tyckte J att det var....

Resten av kvällen avlöpte lugnt med många klappar både till mamman och J. Härlig kväll!!!

I morse vaknade J halv sju och det första han gör är att göra det tecken han gör när han vill säga tomte...och sen sa han pappa....tror han funderat ut inatt att det var nog pappa som var tomten trots allt:-)

God fortsättning!!!!!

Några tjejer hade startat ung canser för personer som hade sjukdommen i sin närhet. Jag kände direkt att man kanske skulle kunna göra ngt liknande i barnlöshetsfrågor....tror inte jag kommer starta detta, men tanken är god. Vi valde från början att vara öppna både med barnlöshet och adoption. För personer som är ofrivilligt barnlösa är detta en stor sorg...utan att det finns ngt objekt att sörja. Tänk om det funnits en person som varit utomstående och lyssnat på allt när vi höll på men alla försök och funderingar. Tänk om någon kunnat svara på alla våra frågor, tänk om någon kunde förstå hur ledsen man blir när det gång på gång i flera års tid inte blir barn...hur mkt man än försöker. Tänk om nån hade kunnat berätta om olika alternativ till att få barn, tänk om ngn förstått skammen, bedrövelsen, fasaden inför andra. Visst har vi haft underbara familjer och vänner som stöttat och tröstat...det är absolut inte det jag säger....dom har varit en klippa för oss, men ibland vill man inte "tjata" ner dom....dom har ju oxå en sorg att gå igenom..ibland vill man prata med en utomstående. Om det är nån som läser detta som har frågor eller funderingar på ngt sätt, eller som jag skulle kunna vara den utomstående för ...så tveka inte att höra av er. Kan jag hjälpa nån i samma sits så....

LKG är lättare att hjälpa. Det finns en organisation som heter Operation smile som åker ut i världen och opererar barn med LKG för att ge dem ett bättre liv....och det blir verkligen bättre. Jag och mina symys vänner hade en julmarknad där vi sålde våra alster och skänkte pengarna till Operation smile...vi fick in 2000 kr, vilket nästan räcker till 1 operation. Tack alla som bidrog!!!! Jag vill ju inte sluta här utan jag tänkte att om nån vill ha ngt stickat...typ en mössa eller så, så skänker jag 10 kr för varje sak till operation smile. Jag kommer försöka stå på mer marknader och ska jobba för det mkt 2012 har jag tänkt. Så hojta till om ni vill hjälpa till!!!:-)

Må gott alla vänner!!!!!

I början av året var det då bara kaos, vi visste att vi skulle få åka men inte när. Den 17 mars flög vi iaf till ett land långt långt bort och vilken resa det blev. Det har tagit några månader för att vi ska smälta allt vi varit med om...alla 3. Kina och Peking ska jag absolut återvända till. Helst tar jag ju gärna med ett syskon hem då oxå;-) Provinsen var inte så fantastisk, men nu efter hade vi härliga minnen därifrån oxå. Väl hemma var allt kaos, men man fann sig i det ganska bra. Nu efter kan jag se att jag nog fick en liten släng av adoptionsdeppression och mådde inte så bra.

Både T och min bror blev gifta och lilla J trodde nog att lördagsnöjen i sverige var bröllop. Sommaren var underbar och efter 6 härliga veckor tillsammans var vi helt klart en liten familj, J började komma in i vårt liv och i det svenska samhället. Sen var det dags för min underbara kusin att få bli fru. Jag och T kunde vara med hela festen p.g.a. Tess den underbara barnvakten.

Under hösten har jag och T jobbat varannan vecka och det har fungerat bra. J har börjat prata lite och jag har mått bättre och bättre. Nu till jul känns det som på små rosa moln. Vår första jul hemma och sen som ett stort pluss har vi vår älskade J hemma.

Vill rikta ett stort tack till alla som funnits för oss och hjälpt oss med J och stöttat oss. Ingen nämd och ingen glömd.

Må gott!!!