utbrott.se
Min lilla plutt har hamnat i 2-års trotsen och pluss detta kan han inte prata och skrika ut hur mkt han vill eller inte vill ngt...samtidigt som han fortfarande håller på att bilda sig en uppfattning om hur det egentligen är i sverige och komma till rätta med oss..
Ingen lätt situation varken för honom eller för oss. I helgen var jag och min T barnfria över en natt...det har varit så mkt ett tag så vi ville åka en kväll och gå ut och käka och sova på hotell. J var hos mormor och morfar och det fungerade bra som vanligt.... det vi vet är att när det hänt mkt eller vi varit iväg mkt får vi "betala" det efter och det har vi alltid med i beräkningen när vi gör ngt, men ibland måste man komma ifrån för att kunna hämta nya krafter och vara en bra förälder...så resonerar jag iaf.
När vi hämtat J idag så gick allt bra...tills T skulle åka och tanka och åka bort till sin bror ca 30 minuter. J var hysterisk för T åkte...han skrek och grät hjärtskärande så jag efter 15 min fick ringa till T och be honom komma hem igen. Sen kunde jag locka J till att ställa sig i fönstret och kolla efter pappa, men det gick inte att gå ifrån fönstret. Bara T körde upp med bilen på gården lugnade sig J och allt var frid och fröjd igen...tills han skulle sova. Då ville han vara nära nära så han tillslut fick somna i min famn....
Det är dessa dagar man kommer på att han faktiskt inte varit här så länge, och han säkert har massor att bearbeta.
Tack underbara mamma och pappa för ni ställer upp för oss och J så mkt.... han trivs så bra hos er!!!!
hörs snart!!!!!!!!!!!!
6 månader
Idag för 6 månader sen klev vi nervösa in på civils affairs i hangzou och mötte vår Joxon för första gången. Vilken känsla... han sitter trött och blek i nannyns knä och bara tittar på oss. Nannyn säger att vi är hans mamma och pappa och han går snällt till mig och jag får honom i min famn fast han nog är totalt livrädd. Jag menar vi var ju lite nervösa och vi visse ju iaf vad som skulle hända...det tror inte jag att Joxon visste.
Det har hänt otroligt mkt på dessa 6 månader....ibland glömmer man hur mkt som har hänt, men när vi hade 6 månaders uppföljningen så fick vi beskriva hur Joxon utvecklas... och vilka framseg han gjort!!!
Tänk bara med maten som han var besatt av...det gick inte att laga mat utan att han ville vara med och titta så han inte blev utan. Mat till matlåda fick vi gömma undan fort så han inte skulle se det, eftersom han bröt ihop då. Han kunde inte springa för det orkade han inte....några steg gick bra men inte länge, han ville inte gå på gräs och orkade inte gå i trappor.....nu älskar han att vara i trädgården och han springer som aldrig förr:-)
Närhet var oxå en svår grej. Det är fortfarande inte jättelätt för honom att vara nära och knyta an, men vilken skillnad det blivit iaf. Nu pussas han och kan sitta bredvid och läsa en bok och till och med sitta i mitt knä om vi sjunger en sång.
Underbara älskade lilla unge...jag är sååå glad att just du kom till oss. Du betyder allt för oss och det är underbart att få ha dig i vår familj!!!!
Hörs snart!!!!!!!!!
Det har hänt otroligt mkt på dessa 6 månader....ibland glömmer man hur mkt som har hänt, men när vi hade 6 månaders uppföljningen så fick vi beskriva hur Joxon utvecklas... och vilka framseg han gjort!!!
Tänk bara med maten som han var besatt av...det gick inte att laga mat utan att han ville vara med och titta så han inte blev utan. Mat till matlåda fick vi gömma undan fort så han inte skulle se det, eftersom han bröt ihop då. Han kunde inte springa för det orkade han inte....några steg gick bra men inte länge, han ville inte gå på gräs och orkade inte gå i trappor.....nu älskar han att vara i trädgården och han springer som aldrig förr:-)
Närhet var oxå en svår grej. Det är fortfarande inte jättelätt för honom att vara nära och knyta an, men vilken skillnad det blivit iaf. Nu pussas han och kan sitta bredvid och läsa en bok och till och med sitta i mitt knä om vi sjunger en sång.
Underbara älskade lilla unge...jag är sååå glad att just du kom till oss. Du betyder allt för oss och det är underbart att få ha dig i vår familj!!!!
Hörs snart!!!!!!!!!
ekorrhjulet
Ja nu är vi nog inne i det berömda ekorrhjulet, med jobb och allt praktiskt som ska fixas hemma. Man kommer hem från jobbet...ska få i sig lite mat...leka lite med joxon, söva joxon och sen ha några timmar och göra praktiska saker och sen titta lite på tv och stupa isäng.....nån som känner igen sig:-S
Men på sätt och vis ska ju jag vara tacksam för detta...det är ju detta jag drömt om i alla år..konstigt nog. Jag är jätteglad över att vi nu är en familj och att vi får ha den tråkiga vardagen. Det tråkiga är oxå att vi har haft varje helg typ sen vi kom hem planerad med ngt....men nu hoppas vi att lugnet infinner sig på helgerna med.
Idag har jag jobbat en sväng och joxon var hos gudmor, memi och eira:-) Det hade gått bra så då kan jag andas ut:-)...hade iofs inte trott ngt annat:-)
Nä...det märks att det är fredag och sliten och trött efter veckan....därför detta otroligt givande och upiggande inlägg....men ha överseende...jag är ny på detta med familjelivet. SNart blir jag nog piggare igen:-)
Trevlig helg!!!!
tiderna förändras
tänk för typ 20 år sen när jag öppnade paket på julafton eller födelsedag och jag fick en hembroderad duk eller hemstickade sockor av farmor/mormor i presenten.... detta hurrade jag ju inte mkt för....då. Nu blir jag väldigt glad för allt handarbete de gör...dukarna jag fick finns kvar och idag är jag väldigt glad för dessa. Förra året bad jag min ffarmor sticka strumpor till mig. Nu är det annorlunda, nu är det jag som är stick och virk nörd...och jag måste verkligen säga nörd...jag tar varje ledig minut till att utöva mitt intresse. Symaskinen och jag är fortfarande inte överens alls....tror att den känner när jag kommer i närheten och tråden trasslar sig då automatiskt:-D
Nu är det jag som "plågar" min familj och mina vänner med stickat, virkat och broderat. Jag tycker det är roligt, men vet att det kanske inte är lika kul att få det. I många år hade jag en spik uppe där jag hängde upp det jag fått när den personen kom på besök. Hade jag fått en broderad tavla hängde jag upp den på kroken när personen kom:-)
Det är ett tips till alla er när jag kommer på besök:-) Jag tror inte J heller kommer uppskatta alla virkade och stickade grejer han får av mig, men som sagt...än kan han ju inte prata så då tar jag förgivet att han tycker om dom;-)
hörs snart!!!!!!!!
bröllop:-D
Vi har kommit på att detta år ska i vår almanacka döpas till 3 bröllop och en adoption:-) Igår var det dags för det 3:e bröllopet på 6 månader för oss...vi tror att J har fått för sig att det är detta svenskarna roar sig med på lördagarna:-)
E-L och B var fantastiskt fina och bröllopet var underbart och kul:-) Vi hade med systeryster som var barnvakt åt J och båda skötte sig exemplariskt:-) Jag och T buggade loss:-D
Nu väntar en veckas föräldraledighet igen...imorrn blir det nog virkning för hela slanten:-)
Hörs snart!!!!!!!!!
halvårscheck
Snart är det dags för halvårs uppföljning. Inte dåligt vad tiden rinner iväg. Tänk att det är ett halvår sen vi mötte en rädd och trött J på andra sidan jorden.... Nu kan jag känna att jag har kommit en lång bit i bearbetningen om vad som egentligen hände från 29 nov- nu... Fortfarande kan jag komma på mig själv att "glömma" att jag faktiskt har barn nu....men vilken känsla det är:-)
För mig tog det lång tid att bearbeta och jag tror att jag hamnade i en lätt variant av adoptionsdeppression när vi kom hem. Allt har gått så fort och det blev en omställning vi inte kunde drömma om så vi var helt slut både T och jag och däremellan skulle vi se till att J fick en bra start i sitt nya land och nya hem.
Nu är allt lugnare och vi alla 3 är tillfreds i vårt nya liv:-) Den som skiner mest är T...vilken känsla det är att titta på far och son tillsammans...lilla J har verkligen varit pappas pojke från första stund.:-)
hörs snart!!!!!!!!!!
ojojoj
Tiden har bara runnit iväg. Har ju börjat jobba oxå...men kom på att det var ett tag sen jag uppdaterade här.
I helgen var vi i Skåne....sååå kul att träffa våra adoptionskompisar igen. Vi kunde se på J att han kände igen dom men inte kunde plasera dom direkt. Men han fann sig väl tillrätta och vi med:-) Detta gör vi om. Nästa gång kommer nog det vara full fart på killarna. Nu lekte de lite men hade lite svårt att kommunisera...men gick kanon ändå:-)
Nu har jag börjat jobba och började det hela i stockholm på en tvådagars konferens...jag saknade lilla J ganska mkt.... Konferensen var intressant, men när jag kom hem ville jag bara krama J ....men det ville inte han. Det var bara pappa som dög...men jag tror att han inte riktigt har full tillit till om man ska stanna när man varit borta ett par dagar för det var lika när T kom hem från Sweden rock. Det skar lite i mitt hjärta, men ikväll har vi busat som bara den, så nu ligger jag på pluss igen:-)
Hörs snart!!!!
Minnenas helg...
...kommer det att bli. I helgen åker vi till Jockes adoptionskompis och vårt stora stöd under Kinaresan. Det ska bli så otroligt roligt att ses igen och jag antar att det blir en helg med mkt skratt och även lite tårar. Konstigt egentligen hur en sak kan förena människor som aldrig skulle träffas annars. Vi har en sak gemensamt som vi av en slump får barn samtidigt och åker och hämtar de underbara små liven samtidigt och genom detta utvecklas en vänskap. Vi och våra adoptionsvänner var oskiljaktiga i Kina....förutom att vi var i olika provinser...men även då höll vi kontakt. Känslan när den andra familjen sitter i lobbyn på hotellet i Kina och väntar på oss så vårt gemensamma äventyr kan börja är underbar.
Jag hoppas att det kommer bli en kanonhelg!!!
Hörs snart!!!!
