joxonsmamma

Kram så länge!!!

Idag var jag ute på promenad/joggingtur. Det har ju aldrig hänt på mina 35 år att jag joggat, men det funkar faktiskt ganska bra och ett mål är att om några månader kunna springa en längre sträcka:-)

På adoptionsfronten är det mer uppskjutet mål. Vi kollade med soc när vi kunde bröja hemutredning igen, men de ville att vi skulle vänta i 2 år från hemkomstdatumet:-S Känns som man vill komma igång nu, men med en kompromiss mellan soc och oss så kommer vi börja efter sommaren. Det är väl bra på ett sätt, för då hinner jag virka lite till. Ni som har beställt mössor...ha tålamod, dom kommer. Igår tänkte T vara snäll att hjälpa till att virka....och jag kan ju tala om att den bollen han gjorde nog inte kommer att vara till salu....men det var ett bra försök.

Annars så syslar min man just nu med att spara, rätta stavfel och fixa till den gamla bloggen så vi kan skriva ut den. Det är just nu 108 sidor....men otroligt värdefullt för oss att ha kvar.

Lille joxon lever och mår bra. Han städar för fullt med T nu. Han trotsar endel, men det räcker med ett litet leende från charmtrollet så är allt bra igen. Det är bara kvällarna som är sååå jobbiga. En timmes konstant skrik och sprattel....men jag jobbar ju ikväll så för mig är det lugnt. ;-)

Må gott!!!!!!!!!!!

Igår lämnade vi in en ansökan om att få börja en ny hemutredning för ett syskon. Vi tycker att det är bra att ha ett medgivande så kan vi börja med ansökan när vi vill sen eftersom medgivandet är giltigt i 2 år. När vi pratade om det senare sa jag att jag ville åka nästa år, och tobbe vill åka om 2 år....så vi får väl se vem som får sin vilja fram;-)

Sedan avslutades dagen i Linköping med lite shopping och såklart subway, men nu har T lovat mig att få gå på en fin resturang nästa gång:-)

Må gott!!!!!!!!!!!!

Tiden går sin gilla gång. Nästa vecka börjar jag nytt jobb med skräckblandad förtjusning. Men jag tror det kommer gå kanon och jag känner ju redan personalen, så det kommer nog inte vara några större svårigheter.

Dagiskillen trivs kanon, han skuttar nu in på dagis.  Det är skönt att veta att han trivs.

längtan efter ett syskon börjar smyga sig på mer och mer...det gör att jag kan virka galet för jag har ett mål med det...en flicka har jag bestämt...som ska älska leka med dockor och barbie och bara tycka om rosa. :-)

Må gott

Du är vår solstråle i livet och ger oss och andra så mkt lycka. Höra ditt underbara skratt, höra när du säger: mamma dutt, när du klok i bilen talar om att pappa kommer sen när vi lämnar dig på dagis. När jag hämtar på dagis och du strålar och säger mamma och kommer och ger mig en kram. När du leker i snö...som du inte sett innan du kom hit och skrattar högt när pappa kör runt dig i skottkärran. När du sjunger ajajbu(trollmor) för dockan i sitt knä som mamma brukar göra för dig.

Du prövar oxå vårt tålamod ibland vilket är helt sunt...när du skriker när du inte får som du vill, när du busar för fullt och inte "hör" när vi säger nej.

Det roligaste av allt är att se att på både positiva och negativa saker är du så lik dina föräldrar....fast vi inte är samma kött och blod. Men vi älskar dig innerligt mycket och önskar dig en fantastisk 3-års dag!!!!

Må gott!!!

I torsdgs kom slutatde jag tidigare på jobbet och tänkte att jag skulle åka och hämta honom, vi hade ju sagt att pappa skulle hämta så det var ju inte sådär jätteroligt att mamma stövlade in på dagis och dessutom en timme tidigare än pappa skulle ha kommit.... det hämnades Joxon på mamma genom att jag fick jaga honom runt hela dagis, villle inte sätta på sig kläderna...jag fick bära en skrikande joxon till bilen och sen skrek han pappa tills vi kom hem... men summan av veckan är kanon på dagis!!!!

Dessutom har lilla hjärtebarnet hittat den berömda treårstrotsen...och åh vad härlig den är för föräldrarna:-S

På onsdag blir det kanlas då J ska fira sin första födelsedag hos oss!!! ( betyder det att vi oxå måste köpa ngt då eller är det sånt som bara ligger på mor och far föräldrar;-)) Nädå han ska nog få ett par jeans av sina föräldrar....då blir han nog glad efter som han vägrar ha på sig ngt annat....men det går att locka på vissa saker ändå har vi märkt..:

- Ska du sätta på dig din fina svarta fodrade jeansoverall nu.... - Ta på dig dina mjuka svarta jeans.... - Här har du jeansskorna, dom måste man ha när det blir kallt:-)

Må gott!!!!

Jag virkar vidare mössor och diverse, allt för att få så mkt som möjligt i syskonbössan. Jag ska köpa små namnlappar och sy på mina saker och på dom ska det stå "one more" Fiffigt va:-)

Idag började inskolningen för joxon på dagis. Det gick kanonbra. Han tittade lite undrande när barnen var ledsna och han var lite rädd för de äldre barnen, men han fann sin fröken direkt och inte ens pappa var så viktig under inskolningen...Joxon traskade runt med sitt finger i frökens hand och strålade av stolthet, han lekte lite med leksakerna och satt hur snällt som helst och tuggade på äpple. Imorrn ska han dessutom inspektera dagisgården:-)

Må gott!!!!

Annars virkar jag galet mkt hela tiden och har lyckats skramla ihop några kronor i bössan. Synd att ni inte ville ha ngn tävling. Då kunde jag fått reda på vilka som läser detta.

Må gott!!!

Idag går mina tankar speciellt till ett par...ni vet vilka ni är och vi önskar er all lycka på er livs resa!!!!!!

Många bloggar har tävlingar...vill ni ha en här oxå?? Vinn en personlig mössa kanske:-) Vad tycker ni??

Må gott!!!!!!!!!!

Magen har ju krånglat sen vi kom hem....kan tycka att det är till mer besvär än LKG som han har. Nu får han movikol och klyx och sen ska han få 2 olika sorters pencilin så sen hoppas vi att allt kommer fungera som det ska!!!

Idag har han varit drömbarnet...faktiskt. Två små trotsigheter på hela dagen. Han har varit ute mkt och varit hos stora J och lekt med hundarna. Sen somnade han i bilen påväg hem. Då ringde jag T och frågade om vi skulle ta en promenad...så vi gick och Joxon sov i vagnen nästan hela promenixen. Nu hjälper han sin pappa att baka bröd:-)

Idag kom det över mig att undra vad lilla killen gjort de två åren innan han kom till oss. Undra hur han blivit bemött på barnhemmet och varför man lämnade bort denna underbara lilla kille. Vi är superglada för att han blev bortlämnad så han kunde komma och förgylla vårt liv, men ändå finns en tanke på att nån stans i världen går en mamma som gått miste om detta charmtroll...och vad hon måste sörja. Jag vet att man inte ska fundera för mkt på detta, då blir man ju galen....men på nått sätt känns det som om jag måste bearbeta dessa frågor för att nån dag kunna möta hans frågor och funderingar.

Nu blir det virkning och stickning för hela slanten.Måste ju samla in massa pengar i syskonbössan och till operation smile:-)

Ha det!!!!!!!!!!!!!!

Dagen igår började med att Jocke åkte till farmor och farfar och tillbringade några timmar där, så mamma och pappa fick vila lite inför kvällens bravader. Sen åkte vi och installerades oss på vårt hotell....eller vårt torp för natten, men ack så mysigt och bra att bo nära festen... ( Tack J3 :-)) Sen gick vi bort till R och J. Där bjöd kvällen på god mat, mer mat, dessert, snittar, chips, godis och ost och kex som ingen orkade. Skattjakt för baarnen, men jag tror vi vuxna tyckte det var lika spännande. Efter moget övervägande blev det även charader där mitt lag vann....nästan....om alla hade varit med på noterna att det faktiskt var jag som gjorde charaderna;-)

När kl var 23 tänkte T och jag att det är lika bra Joxon får vara uppe till tolvslaget. Härligt bubbel och raketer i en frostig natt var ett otroligt mysigt sätt att börja det nya året.

Vi lämnade festen vid halv två men Joxon sovande i vagnen, när vi kom till torpet vaknade Joxon men somnade om vid halv tre.....då var hans föräldrar ganska trötta..och tänkte att imorrn sover han ju länge:-)

6.50 ropar Joxon PAPPA med hög stämma...jaha det var den skönhetssömnen det:-S. Nu väntar vi med spänning på att kl ska bli sju så vi får lägga Joxon så vi oxå kan sova sen:-)

God fortsättning!!!

Det ligger väl egentligen inte på ett datum att man ska förändra sitt liv utan mer i betraktarens ögon, men årets första dag är ju ett bra startdatum. Jag har lovat mig själv ganska mkt till detta år som kommer, hur jag ska må, vad jag vill ska hända. Jag har lite att se fram emot oxå som jag inte kan skriva här än, men det kommer bli bra...och nej...jag är inte gravid!!!

Jag och T skulle vilja göra massor massor med hus och resa o.s.v. Men vi har kommit på att vår längtan efter syskon är större än allt annat....kruxet är bara att det kostar en hel del med syskon oxå....så 2012 går i sparandets och snålandets år, så vi kan få in några kronor extra för att sedan åka till Kina. Det är vår plan, vi får se hur det går med den...

Jag ser fram emot 2012 och tror det kommer bli ett kanonår!!!!

Ikväll är det J:s första nyårsafton här....skriver och rapporterar hur det varit senare.

Må gott och gott nytt!!!!!!

Morgonen började med att joxon fick titta på lite barn-tv inne hos oss medan föräldrarna vilade ögonen några minuter till. Sen gick T upp... efter en stund ser jag att min lilla J blir lite fundersam, in i rummet kliver nämligen nån i mammas röda morgonrock....en gammal vit nalle som är omsydd till skägg och en tomteluva gjort av en gammal undertröja. Personen som visst kallade sig tomten ( trots denna konstiga mundering) ger ett paket till Joxon...dessutom fick jag och T varsitt oxå. När den konstiga figuren lämnat rummet andas J ut och öppnar paketet som innehöll pussel.

Sen var det frukost dags....då fick vi sitta i "fin rummet" och äta...det tyckte J var mysigt. Sen kom han dessutom på att han och porslintomten på bordet åt samma....nämligen gröt. Men för att vara på den säkra sidan om det verkligen var så, så frågande han sina föräldrar det...ungefär 100 gånger....( sen fortsatte den frågan lika många gånger under kvällen, men då fick mormor svara:-))

Vi åkte och lekte en stund vid en lekpark för att få tiden att gå. Sen kom mormor, morfar och gammelmormor. J blev överlycklig...dom hade ju både paket och MAT!!!! med sig. Till fikat år J massor av mjuk pepparkaka, Sen blev det Kalle Anka....

Först skulle vi ha ner gammelmormor på 88 år nerför vår källartrapp...det gick med hjärtat i halsgropen, när hon väl kom ner tilldelades hon en stol där hon snällt fick sitta till ngn kunde hjälpa henne upp för trappen;-)

J undrade vad som hände och tyckte Kalle va sådär....men när mormor började fixa med maten, då blev allt roligt igen:-)

Under en kaosartad timme med ett hmla springande i trappen, fram fixning av mat, hålla en nästan 3-åring sysselsatt, och försöka skymta en liten blick av Ferdinand så var allt klart inför middagen. Då hade även svärmor och svärfar kommit med deras nya tillskott....en hundvalp, som inte Ture diggade så värst mkt. När vi väl fått in alla katter i sovrummet, alla tagit mat, J druckigt 3 glas julmust...och dessutom älskat att sjunga "Hej tomtegubbar" så karlarna fick snapsa...så tog äntligen julsnapsen slut...trors att ingen tyckte den var god.

Disk och kaffe... Sen skulle tomten komma. Vi tittade i fönstret och det kom någon med lykta utanför...J säger direkt- PAPPA!!! Vi försöker starkt övertyga honom om att det ju är tomten som kommer. Det ringer på dörren och in kommer en gubbe med pappas skor, pappas byxor, stor mage och tomte dräkt, Nalleskägget, STOOORA solglasögon och tomteluva. Tomten låter dock annorlunda än pappa....en stund...sen är det pappas röst oxå... men lite läskigt tyckte J att det var....

Resten av kvällen avlöpte lugnt med många klappar både till mamman och J. Härlig kväll!!!

I morse vaknade J halv sju och det första han gör är att göra det tecken han gör när han vill säga tomte...och sen sa han pappa....tror han funderat ut inatt att det var nog pappa som var tomten trots allt:-)

God fortsättning!!!!!

Några tjejer hade startat ung canser för personer som hade sjukdommen i sin närhet. Jag kände direkt att man kanske skulle kunna göra ngt liknande i barnlöshetsfrågor....tror inte jag kommer starta detta, men tanken är god. Vi valde från början att vara öppna både med barnlöshet och adoption. För personer som är ofrivilligt barnlösa är detta en stor sorg...utan att det finns ngt objekt att sörja. Tänk om det funnits en person som varit utomstående och lyssnat på allt när vi höll på men alla försök och funderingar. Tänk om någon kunnat svara på alla våra frågor, tänk om någon kunde förstå hur ledsen man blir när det gång på gång i flera års tid inte blir barn...hur mkt man än försöker. Tänk om nån hade kunnat berätta om olika alternativ till att få barn, tänk om ngn förstått skammen, bedrövelsen, fasaden inför andra. Visst har vi haft underbara familjer och vänner som stöttat och tröstat...det är absolut inte det jag säger....dom har varit en klippa för oss, men ibland vill man inte "tjata" ner dom....dom har ju oxå en sorg att gå igenom..ibland vill man prata med en utomstående. Om det är nån som läser detta som har frågor eller funderingar på ngt sätt, eller som jag skulle kunna vara den utomstående för ...så tveka inte att höra av er. Kan jag hjälpa nån i samma sits så....

LKG är lättare att hjälpa. Det finns en organisation som heter Operation smile som åker ut i världen och opererar barn med LKG för att ge dem ett bättre liv....och det blir verkligen bättre. Jag och mina symys vänner hade en julmarknad där vi sålde våra alster och skänkte pengarna till Operation smile...vi fick in 2000 kr, vilket nästan räcker till 1 operation. Tack alla som bidrog!!!! Jag vill ju inte sluta här utan jag tänkte att om nån vill ha ngt stickat...typ en mössa eller så, så skänker jag 10 kr för varje sak till operation smile. Jag kommer försöka stå på mer marknader och ska jobba för det mkt 2012 har jag tänkt. Så hojta till om ni vill hjälpa till!!!:-)

Må gott alla vänner!!!!!